...För att jag faktiskt inte är en sån bra vän längre. Jag har alltid gjort allt för mina vänner, Var med dom varenda dag förut, Man frågade lixom inte ens om man skulle träffas efter skolan för det var en självklarhet. Kommer ihåg alla galna saker vi alltid gjorde ihop, det var ingen som snackade skit om någon. Sen förra sommaren svek jag min närmaste vän på det värsta sättet man kunde göra. Jag och en annan av hennes (våran) kompis snackade skit om henne hela tiden. Det började på hennes födelsedag det blev ett stort bråk då vi två gick emot henne + min andra bästavän. Sen efter fick hon reda på att vi snackat skit om henne och hon fick veta på det när jag var med henne. var med henne även fast jag snackade bakom hennes rygg, Vem gör så egentligen?! Så otroligt dumt och jag ångrade mig verkligen så mycket. Kände mig så hiiimla dum och svek henne verkligen. Såg verkligen hur mycket jag sårat henne.. Efter ett tag förlät hon mig och vi är så himla när idag också, tackar 1000 gånger om för att hon litar på mig igen, förstår hur svårt det verkligen måste ha varit. Sen fortsatte det med att jag träffade mina vänner varje dag, Vi åkte till stan och piercade min tunga utan mina föräldrars tillstång och mina två närmsta vänner var med. Kommer ihåg det som igår haha, man fick en sån adrenalinkik efteråt! Sen sovde jag borta för att inte prata konstigt när jag kom hem. 

I vintras mötte jag en väldigt viktig person i mitt liv som ni nog alla vet vem det är, Bastian. Han har verkligen förändrat mitt liv. Började träffa han hela tiden och mina vänner tyckte jag svek dom, Jag träffar nu bara mina NÄRMASTE vänner för har jag tid över från att vara med bastian är det dom jag vill lägga tid på, inte bara några kompisar man känner lite halft. Därför är det inte så många namn i min blogg längre. Har dessutom fler killkompisar än tjejkompisar eftersom dom är så jävla mycket roligare att vara med men kan inte träffa dom själv för får dåligt samvete och det känns som jag går bakom ryggen på min pojkvän. Jag älskar verkligen han mer än någonting annat i hela världen, jag älskar hans familj som är så himla underbara, Jag älskar att vara med han, jag älskar allt som har med han att göra. Längtar så himla mycket tills han kommer hem från tyskland. Sen när han varit borta har jag försökt lägga ner tid på mina vänner också, Jag är faktiskt riktigt ledsen för att jag dragits bort från mina vänner men ändå gladare än någonsin att träffat min pojkvän. Har alltid suttit mina vänner först men nu har jag tagit migsjälv först, Vet inte om det är en bra eller dålig sak, Men är iallafall glad att dom accepterat att vi inte kan träffas VARJE dag men iallafall någongång i veckan.När något händer är det ni som alltid finns där, Tex när bastian och jag gjorde slut, ringde er och ni sprang hem till mig är på två minuter och höll om mig och gjorde mig på bättre humör, tänkte köpa blommor och choklad åt mig så jag skulle må bättre, Ni är bäst och jag älskar er så otroligt mycket, Jag dinns där för er om det är något som hänt det vet ni.